Såg i tidningen att en film om Coco Chanel är aktuell. Den har premiär den 18:e september. Jag tycker Chanel är ett väldigt intressant exempel på en social entreprenör.
[Snart så. Chanels blick är fäst vid televisionsskärmen. Hon kommer snart att komma i bild. Nu. Där är hon, Marilyn Monroe. Chanel håller andan.]
Coco Chanel byggde ett modeimperium med parfymen Chanel No. 5 som företagets kassako. Hon älskade sitt arbete, en av förutsättningarna till framgågen. Hon älskade det så mycket att ändamålen helgade medlen. Kanske inspirerades hon där av sin tid i jesuitisk klosterskola? Hon
kunde vara mycket hård, nästan diktatorisk i arbetet sägs det.
– There is time for work. And time for love. That leaves no other time.
Har du haft en polotröja? Eller en blazer? Listan kan göras lång över de plagg hon är innovatör till. Hon skapade kläder som var funktionella men samtidigt med stil. Chanel uppfann kläder som alla bär idag men som på sin tid inte var mainstream. Hon introducerade byxor för kvinnor och revolterade mot korsetten. Förmågan att vara kreativ kanske kom från oförmågan att vara traditionell. Hennes enkla bakgrund hade givit få intryck av hur saker och ting skulle vara. Frånvaro av uppfostran kring tankar om god smak gav henne möjlighet att hitta den i sig själv.
– Fashion is architecture: it is a matter of proportions.
Men hon bröt inte bara med de kvinnliga klädreglerna. Hon vägrade också att inordna sig i tidens idéer om hur könen skulle bete sig. Hon tog för sig, deltog i nöjeslivet och skaffade manliga vänner. En av dessa vänner, Mr Chapel, bidrog med riskkapital till hennes verksamhet. Andra blev delar av hennes nätverk, vilket tog henne över Atlanten.