Hinder, vad är det? Något negativt du vill ta dig över, förbi, bortom? Eller kanske något att vara glad över, en förutsättning för att må bra? Det senare tror Ann Lindberg, koreograf för dansteaterföreställningen Freakshow Stockholm.
Ann möter upp mig utanför replokalen i Årstaberg, där dansarna i dag för första gången ska påbörja jobbet inför hennes nya föreställning. Tillsammans med scenografen och kostymören Anja Rühle, vill Ann utforska ordet hinder. Vad det innebär för människor och hur olika hindrena kan se ut beroende på vem man är.
– Vi borde utforska våra egna hinder för att kunna utvecklas, säger Ann. Jag tror att en människa som har allt, som inte möter några motgångar eller svårigheter inte blir lycklig.
Hon menar att när vi väl ser hindrena vi möter på i livet kan vi också bestämma oss för hur vi vill förhålla oss till dem. Det kan vara fysiska hinder som är inbyggda i vår infrastruktur, som till exempel en trappa in till caféet eller en för trång dörr. Men det kan också vara psykiska hinder i våra sociala strukturer som rädslan för att sticka ut eller misslyckas.
Sex dansare med olika bakgrunder är med i Freakshow Stockholm. Som till exempel 71-åriga Siv Ander som har dansat i hela sitt liv och vägrar sluta. Eller Henrik Wenne och Jenny Wikström som Ann fick kontakt med genom Riksförbundet Sällsynta diagnoser.
Ann instruerar dansarna i vänlig men bestämd ton.
– Nu ska ni dra över golvet till andra sidan endast genom armstyrka, säger hon. Samtidigt ska ni berätta högt vad ni kan. På vägen tillbaka ska ni berätta vad ni i stället vill göra.
Gruppen krälar över golvet och en sammelsurium av röster studsar mot de vitmålade väggarna. Det ser utmattande ut att dra sig över golvet och samtidigt prata.
– När jag på vägen tillbaka kom att jag så himla gärna vill bli kär, så kunde jag inte släppa den tanken, berättar Henrik Wenne med andan i halsen.
Ann väljer att ta med Henriks kärlekstörst i nästa improvisationsövning. Henrik får ställa sig längst fram med ryggen mot de andra. Ann ber honom att visa genom rörelser hur han tycker det känns att väldigt gärna vilja bli kär. De andra dansarna tolkar sedan hans rörelser på sitt egna vis. Koncentrationen tätnar i rummet och dansarnas kroppar rör sig ibland så synkat att man tror att de övat in rörelserna, ibland med helt egna tolkningar.
– Jag har sett andra föreställningar där man berör funktionshinder på olika sätt, men jag tycker inte att de vågar ta i ämnet på riktigt, säger Ann. I Freakshow Stockholm vill jag visa att de flesta möter på hinder i livet, och att det är viktigt att våga visa upp dem.
Freakshow Stockholm har premiär den 3 mars på Dramalabbet. Föreställningen (som hade arbetsnamnet Hinder) är delvis finansierad genom Crowdculture.
