Crowden och museet

 Under hösten 2016 arrangerar vi en fortbildningsverksamhet för ett par museer tillsammans med Riksutställningar. Under en av träffarna bjöd vi in några vi tycker visar vägen kring både crowdsourcing och crowdfunding. Vi filmade några av föredragen och här är två av dem.

Internetmuseum, den nyaste medlemmen i Sveriges Museer jobbar med att dokumentera samtidshistoria, de har inga fysiska lokaler utan har bara digitala utställnignar.

Kalmar Länsmuseums arkeologiska avdelning har i verksamheten man presenterar jobbat med en bronsåldersutgrävning Sandby Borg som finns ca 40 cm under jord på södra Öland. I samband med denna har man gjort en av de mest framgångsrika crowdfundingkampanjerna någonsin då man drog in över 500 tkr från publiken.

På bilden uppe till vänster ses en av medarbetarna i Sandby Borgsutgrävningen arkeologihunden Fabel.

 Spänvidden mellan dessa två verksamheter är på ett visst sätt enorm men på ett annat väldigt liten. Museerna arbetar i väldigt olika fält men båda verksamheterna jobbar digitaliserat och  tillsammans med sin publik för att höja kvalitén i sin verksamhet. Båda verksamheterna jobbar också mycket aktivt med sitt berättande men på like olika sätt. I Sandby Borg fallet finns en tydlig dramaturgi, det finns en hemlighet under jorden och du kan bli del i att täcka av historiens mysterier. Alla som sett Indiana Jones förstår lockelsen i den berättelsen. Internetmuseum däremot lutar sig mot en publik som själva vill skriva in sig i historien och berätta om sin roll i svenska internets framväxt, en helt annan typ av utmaning.

Den digitala folkrörelsen

Det beskrivs ofta hur teknikens utvecklingssteg (förenkling) går hand i hand med ett breddat användande. Det var så när ångbåten tog över från segelfartygen och likande precesser sker i riktning mot digitalt. Idag har lika stor andel av folket smartphones som det var personer som hade tillgång till internet år 2000 och idag har 90% någon form av internettillgång. Det digitala skiljer sig inte längre från det traditionella det är snarare ett gränssnitt till verkligheten, din bank, butiker och civilt engagemang allt kan hanteras digitalt. Vad betyder det då för våra offentliga institutioner att vi på ett resurseffektivt sätt kan organisaera många människors ideella arbetsinsatser, pengar och tankekraft? Om detta handlar en skrift Max skrivit för SKL.

[scribd id=190433704 key=key-4zsqbqo106zlz9i17on mode=list]

Crowdsourcing för mänskliga rättigheter

År 2003 skapade Universitetet i Medellin, Colombia tillsammans med ett lokalt bibliotek i förorten Loma, ett projekt för jobba med minnen och den lokala befolkningens berättelser. Projektet var nog ett ganska typiskt antropologiskt projekt men fyra år in i processen mötte en av projektledarna en internetkunnig person och de bestämde sig för att med gemensamma krafter vidareutveckla projektet. Det oväntade mötet skapade ett flertal mindre organisationer och nya tekniska innovationer.

Mötet gav en förståelse för att internet länkat till annan digital teknik kan ge en kraft i form av spridning och dialog kring lokala frågor, men att det bara är verksam om deltagarna givits förutsättningar att ta kommando över tekniken och vill vara med. Projektet skapade något unik bortom att bara samla in, visualisera och kommunicera minnen, det har skapat debatt och projektet har blivit en del av det lokala politiska fältet samt givit en social förbättring för innevånarna.

 

I utkanten av La Loma finns en massgrav skapad runt millennieskiftet med 300 offer för paramilitärers härjningar. Massmordet är ett av de tragiska minnen som denna befolkning bearbetar och en av utmaningarna är politikerna inte vill erkänna morden. Denna typ av paramilitära massmord skapar stora bekymmer då det avslöjats att det finns starka länkar mellan paramilitärer och regeringen och ett erkännande blir mycket känsligt. Innevånarna i La Loma är själva knappt erkända, de finns inte med på kartan och har svårt att ställa någon av de folkvalda representanterna till svars.

För att skapa ett tryck för erkännandet behövde de göra sig själva synliga. En av grupperna inom den paraplyorganisation som uppstätt, HiperBarro bestämde sig för att starta ett kartläggningsprojekt för att bevisa urbaniseringen runt massgraven. På de befintliga lokala kartorna eller på Google maps finns inte området utmärkt och från offentligt håll vet man inte riktig hur många eller vem som bor där. Projektet involverade innevånarna i en folkräkning, uppmätning av områdets struktur och ett kartritande men för att verifiera kartorna behövde man satellit- eller flygfoto. Kostnaden för att köpa in bilder var allt för höga för den lilla organisationen, en billigare lösning blev ett måste. Någon kom på idéen att hårdvaruhacka en digital standardkamera så att den tog en bild var 5 sekund och att sedan skicka upp kameran 500 till 1000 meter med hjälp av heliumballonger. Ballongbilderna monterades sedan samman av en mjukvara och underlaget som skapades kan användas som verifiering av de ritade kartorna. De verifierade kartorna byggdes in i det öppna kartverktyget open streemaps. Skillnaden mellan Google Maps och Open Streetmaps kan ni se i bildspelet under artikeln. Ansträngningarna för att hedra offren och processen kring de lokala minnena har nu tvingat de lokala politierna att agera och erkänna försvinnandet av flera hundra människor i La Loma. 

För Hiper Barrio och det lokala biblioteket finns det två axlar som skär genom deras arbete, lokala minnen och reflektionen på dessa minnen i ett globalt sammanhang. Minnen samlas in med olika tekniska verktyg, videokameror, ljudinspelning men mest via traditionella intervjuer. Verktyg för reflektionen är bloggar, podcats, vloggar och olika open source verktyg. Att spegla sig i omgivningens återkopplingar hjälper oss i det lokala arbetet berättar bibliotikarien Gabriel Vanegas Montoya. Han hoppas att synligheten ska ge ”empowerment” till innevånarna, men om det inte gör det så i alla fall en känsla av att man inte är helt ensam nästa gång samma tragedi händer igen, för historien brukar upprepa sig.

”Du driver ett ganska litet och lokalt bibliotek, ser du det här som ert uppdrag?” undrar jag. Gabriel förklarar att han snarare ser biblioteket som ett laboratorium än en plats att förvara böcker. Vårt bibliotek är ett nav i en lokal kulturproduktion, funktionen är inte att ge tillgång till kunskap utan det vi måste fråga oss är vad vi gör med kunskapen och vi behöver engagera oss i kunskapsproduktion. Detta gör vi tillsammans med Hiper Barrio, innevånarna och med stöd från akademiker. Om vi inte gjorde så här, varför ska vi då ha bibliotek i förorterna? Ett bibliotek kan inte ses sig själv neutralt, för det är de ändå inte och därför måste vi ta en position. Konsekvensen om vi ser oss som neutrala eller som en förvaringsplats för böcker är att vi understödjer en dysfunktionell upphovsrätt som exkluderar människor från kunskapsproduktion.

Garbriel avslutar: Den fantastiska teknologin skymmer ibland vår syn för vad som är viktigt. Alla generationer måste möta samma utmaningar, kvalité i utbildningsväsendet, transparens, korruption, medborgarinflytande och ge oss möjlighet att bibehålla stoltheten som människor. Vi kommer angripa utmaningarna på olika sätt beroende på vilka verktyg vi har tillgång till men grunden är den sammma. Vi måste nu ta kommando över de nya medierna och rikta kraften mot att lösa de stora utmaningarna.

Är du nyfiken på hur man kan jobba strategiskt med crowdsourcing och öppna strukturer, kontakta oss på Fabel.

Fånga publiken med ett filmklipp

En av de saker jag tror lockar människor till att fastna och bli intresserade för ett kulturprojekt är att se ett filmklipp om det. Filmen behöver inte vara lång, eller kännas dyr för att locka människor, utan bildmediet i sig är så pass starkt. Det verkar som att vi människor fortfarande hajar till så fort det är rörlig bild och ljud som talar till oss, knäppt men roligt. Tv:n kom på 1930-talet men vi har fortfarande inte tröttnat på bild plus ljud. Det går bara rakt in i hjärnans gilla-zon.

Tänk vad mycket roligare detta blogginlägget skulle ha blivit om det även fanns med en liten film, till exempel. Nu får ni nöja er med ett tips på några andra som använder just ett filmklipp för att locka sin crowd. De här filmmakarna från USA försöker samla in pengar till sin nya film “The harder they fall” på Kickstarter.  Kolla in och bli inspirerade!

/Frida