Produktion, analys och kommunikation sedan 2003
Yolanda de los Bueis och Max Valentin är inbjudna till EU-pralamentet i Bryssel den 28 april för att presentera “Trans-Racial Institute”. Tidigare har det kultur/sociala projektet besökt Graz i Österrike och Shanghai i Kina. Presentationen i Bryssel är en del av avslutningsprogrammet av A.S.T.I.D.E projektet till vilket Fabel är vagt relaterat.
Så här skriver delatagare från Vändpunkter om uppsättningen på Uppsala Stadsteater
Jeu de rôles – Blogg om levande rollspel
Sverok Stockholm – Kort betraktelse
På uppdrag av Civilekonomerna gör Fabel ett föredrag och en workshopserie kring strategi och handling i små växande företag. Utgångspunkten är skillnaden i var fokus kan ligga jämfört med ett stort företag och hur affärsprocesser måste ägas av företaget. Workshopdelarna hanteras med hjälp av metodkortleken Kalejdo.
Turnéläggning:
Jönköping 10:e mars
Linköping 12:e mars
Malmö 16:e mars
Göteborg 17:e mars
Stockholm 24:e mars
Om du åker på Almedalsveckan i år eller senare på mässor där Sveriges kommuner och Landsting finns med kommer du ha möjligheten att på ett kul sätt lära dig om prioriteringar och kompromisser i ett nytt brädspel. Fram mot sommaren kan vi publicera bilder på det nya spelet och kanske även lite ljud.
Utställningen “Leka med döden” har premiär på Gotland. Utställningen behandlar temat rattonykternhet utifrån konsekvenserna en olycka kan ha, upplägget gör det svårare för deltagarna att ge politisk korrekta svar utan i stället krävs att man konfronterar svåra frågor.
Utställningen har tidigare gått i Stockholm och Kristianstad och har dragit fulla hus.
Tillsammans med den Londonbaserade mediakonstnären Yolanda de los Bueis har Max blivit inbjuden till Zendai MoMA i Shanghai för att göra en utställningsproduktion. Utställningen sker inom ramverket för “The Trans-Racial Institute”.
Fabel har fått i uppdrag att producera ett informationsmaterial för som kommer at erbjudas körskolorna. Från och med nästa år ingår alkohol, droger och trötthet som obligatoriska delar i körkortsprovet och kompletterande material behövs. Fabel konstruerar ett material som aspiranterna till körlicensen kan genomgå innan makten ger dem licensen.
Fabel gör ett uttalande i Riksutställningars nyhetsbrev som oftast blir tanken ganska kondencerad i själva mediabäraren men här på vår hemsida passar vi på att publicera hela uttalandet.
Berättelsen är ett fantastiskt verktyg för att engagera och förklara. På våra museer finns mängder av skickliga berättare för olika medier. Men för att skapa den förändringskraft och engagemang som ibland eftersträvas räcker det inte med att förmedla en gripande Fabel.
Det finns två övergripande utmaningar för att berättelsen ska bli trovärdig och hållbar
Det första är att organisationen själv måste bli ett narrativ eller lära sig av narratologin grundbultarna i berättarkonsten. Hur detta tar sig uttryck kommer se olika ut beroende på vilken funktion eller nivå vi tittar på i museets verksamhet.
Tänk på aktanterna i analysen av berättelsen: hjälten som är huvudperson, med motståndare, hjälpare och åtrått objekt. Den går att tillämpa på muséets verksamhet: Duktiga snickare eller konstnärer är hjälpare där utställningen är hjälten, museet själv är hjälpare i den alternativa berättelse där besökaren är hjälte. En inte så utmanade tanke kanske. Desto svårare att definiera sin opponent, må den vara konkret eller abstrakt. I vårt politiskt korrekta sammanhang kan det vara obekvämt att uttala oppositionen. Men faktum är att opponenten i berättelsen skapar den spänning som krävs för att skapa en riktning, en vilja och en kamp. Den outtalade opponenten kommer ändå finnas där och bakom sin slöja kunna ta många olika former. Förmodligen en större risk än att inte uttala den, eller så resulterar det bara i något platt och trist som ingen bryr sig om. Det räcker alltså inte att leverera en berättelse, den måste genomsyra det organisatoriella tänkandet, ett sannare sätt för en berättande organisation att organisaera sig på än med traditionell management teori.
Den andra utmaningen handlar om att på riktigt bryta åskådarparadigmet. Med åskdarparadigm menar jag den idé som är ganska förhärskande om att man ska leverera något till besökaren eller kunden, sanningen, något intressant eller en upplevelse som besökaren ska insupa och uppfyllas av. Med trevande steg närmar vi oss det deltagande narrativet i det museala rummet, som har en enorm potential för deltagande möten och spänannde kontexter. Tyvärr tenderar försök till detta dock att bli till instrument för att nå nya målgrupper. Men det finns också lysande undantag såsom ”Jakten på den försvunna staden”, en utställning där deltagaren själv blir medkreatör till berättelsen som växerfram (eller i detta fallet grävs fram av besökaren som blir arkeologen) eller ”En resa som ingen annan”, en utställning där deltagaren får prova på att vara flykting och själv kontextualiserar erfarenheterna till sin verklighet. Sammanhang där besökarens egen skaparkraft bjuds upp till dans, tas på allvar och sätts i centrum. Utmaningen är att vrida på utställningensidéen till den grad då de blir öppna, inbjudande koncept som rymmer många berättelser, besökarnas egna berättelser, som de vill ta del av och återberätta.
Genom att betrakta museet med skönlitterära ögon får det ett nytt liv. Ett annorlunda liv. Ett spännande liv.
Med mycket stolthet presenterar Fabel “I Stormens Öga”. Spelet är utvecklat för att användas i klassrummet och målgruppen är i grova drag 10-13 år.