Re:light Ukraine

På lucia arrangerade vi Re:light Ukraine. Ambitionen var dels att samla in medel till “Defence Robotics” men också att göra en informell mötesplats mellan näringsliv, kommuner, nationella myndigheter och civilsamhälle. Vår hypotes tvådelad dels att trycket för produktiv innovation är högst där behoven är som störst, därför har vi mycket att lära från Ukraina och dels att om vi vill att samverkan ska leda till resultat som ligger bortom det förväntade, måste vi producera nya relationer som länkar organisationer med varierade kvaliteter. En plats där organisationers styrkor kan träda fram, överlappa och ibland skava utan att allt behöver vara färdigformulerat i förväg.

Kvällen gav flera exempel på vad som kan uppstå i sådana möten.

Ett tydligt spår handlade om kompetensutveckling som samhällsbärande infrastruktur. Andreas Flodström berättade om Beetroot, som utbildat över 15 000 IT-specialister i Ukraina. Många av dem använder idag sin kompetens inom olika delar av landets totalförsvar och den pågående digitaliseringen av samhället. Ukraina har på kort tid gått från en undanskymd position i internationella index för offentlig digital service till att idag ligga i toppskiktet efter det fullskaliga krigets utbrott. Sverige har under samma tid trillat ur topp 10 i Europa.

Foto: Andrzej Markiewicz

En viktig lärdom här är att beredskap i dag sannolikt handlar mer om accelererad digitalisering än om en återgång till fysiska lösningar och det kan Ukraina. Men digitalisering kräver inkludering. Vi hörde från Luhansk regionbibliotek en numera mobil verksamhet. Regionbibliotikarien berättade om hur biblioteket arbetar som stödstruktur och resurs för olika myndigheter och målgrupper i övergången till nya digitala tjänster. Utmaningarna är stora, men som Wild Bees visade finns också möjligheter till mer lekfullt och kollektivt lärande, till exempel genom distribuerad hårdvaruproduktion via 3D-printning vilket konkret kan ses på bibliotek i Ukraina.

Vi försökte bygga in teorierna i detaljerna av eventet, under kvällen serverades pepparkakor formade som ukrainska treudden och JAS-plan, bakade med 3D-printade formar. Samt att elektron musikern Roman Gens spelade på modulsynthar. Små gester men också konkreta exempel på hur teknik, kultur och vardag kan flätas samman.

Foto: Andrzej Markiewicz

I ett par av presentationerna blev de industriella och geopolitiska dimensionerna tydliga. En kapten från Da Vinci Wolves robotdivision beskrev arbetet med lokal drönarproduktion i Ukraina. Mycket kan göras nationellt, men beroendet av globala leverantörskedjor – inte minst Kina, beskrevs som en kritisk sårbarhet. Han efterlyste en strategisk industriell autonomi inom EU. Elina Jonsson från Defence hub Sweden i Linköping gav en bild av hur Sverige idag arbetar med försvarsinnovation, med starkt fokus på högteknologiska lösningar.

Här uppstår en intressant spänning. Den ukrainska erfarenheten pekar på behovet av volym, anpassningsförmåga och snabb iteration snarare än en satsningar på ”cutting edge” (egentligen olika former av avancerad teknologi, men sådan som är dyr per enhet respektive billig). Frågan är om EU arbetar för att minska sina strukturella svagheter eller riskerar vi bygga in sig ännu djupare i beroenden när vi bygger topplagret av teknologin.

Ett annat viktigt spår handlade om relationer mellan platser och människor. Lidingö stad berättade om sitt nya vänortssamarbete med Slavuta i Ukraina. City twinning växte fram efter andra världskriget för att bygga relationer mellan tidigare fiender och fick ny betydelse efter murens fall. I dag framstår konceptet som högaktuellt igen, i takt med Ukrainas närmande till EU. Här låg fokus på digitala möten mellan elever i grund- och gymnasieskolan möten som skapade både engagemang och ömsesidig förståelse.

Lidingö stads arbete via kommunala dialoger knyter an till Ivanna Havliuks presentation om teater och musikalproduktioner som når stor publik, både i Ukraina och på turné internationellt. Tillsammans pekar dessa exempel på hur kultur och pedagogik fungerar som verktyg för att väva socialt kapital inte som ett komplement, utan som en central del av motståndskraft och framtidstro. Det säger också något om vikten att civilsamhället är med för att skapa den snabba anpassningen inom stabila ramar.

En slutsats vi tar med oss är att breddade målgrupper inte i första hand handlar om nya managementbegrepp eller segmentering, utan om valet av berättelse. När tilltal, form och innehåll hänger ihop, uppstår en känsla av att fler faktiskt är kallade att delta.

Re:light Ukraine blev på många sätt en påminnelse om att relationer inte är ett ”mjukt” lager ovanpå hårda system utan en form av infrastruktur i sig.

Tre sätt att testa din idé

Under 2021-2022 turnerade vårt koncept Demokratistugan över Sverige, ett uppdrag vi gjorde för Kommittén Demokratin 100 år. Konceptet var en mobil mötesanledning som väckte idéer och skapade samtal kring demokrati. Under stugans 20 stopp från Norrbotten till Skåne hölls över 400 programpunkter av länsstyrelser, bibliotek, föreningar och andra aktörer. Vi tror att anledningen till att satsningen togs emot så väl och engagerade så många var ett resultat av en lång rad prototyper där vi faktiskt testade om idén, innehållet och framförandet höll.

Prototyper har under senare år fått ett uppsving tillsammans med ”design thinking” eller användarcentrerad utveckling. Grundtanken är att göra avgränsade tester tillsammans med personer som är målgrupp för att hitta rätt väg framåt och förkasta dåliga idéer.

Men hur gör man egentligen? Varje situation kräver så klart sitt eget angreppssätt. Huvudsaken är att testa en begränsad del av konceptet. Det här är tre sätt som fungerade bra för oss när vi tog fram Demokratistugan. Kanske det fungerar i din verksamhet också?

Demokratimuseum 1.0 på Sergels Torg i Stockholm
Demokratimuseum 1.0 på Sergels Torg i Stockholm

1. Testa konceptet

Första gången Demokratistugan mötte en publik var det som en mötesplats inom fyra pinnar, en valurna och lite snör. Här kunde förbipasserande fästa idéer och prata om vad de hade velat veta om de besökte ett demokratimuseum (namnet Demokratistugan kom långt senare). Under en dag samtalade vi med väljare inför valet till Europaparlamentet och fick in en uppsjö idéer kring vad som skulle kunna finnas där. Grundfrågan här var – vad borde finnas i ett demokratimuseum? Det vi snabbt insåg var att det inte främst var kunskap som efterfrågades – det var samtal och reflektion tillsammans som gjorde att besökarna verkligen gick igång. Där och då såddes fröet till varför Demokratistugan kallades ”en mötesanledning”, det var det demokratiska samtalet som skulle stå i fokus,

Det vi faktiskt testade var hur en pop-up-utställning togs emot och vilka förväntningar som låg hos publiken. Kostnaden var några hundralappar och arbetsinsatsen en dags arbete. Plus lite taffligt handarbete med att borra fast pinnar i betong. Det behöver inte vara svårare än så. Huvudsaken är att du har en tydlig bild av vad du testar och ett koncept som fångar en eller två centrala delar i idén.

 

Prototyp av innehåll på Gummifabriken i Värnamo.
Prototyp av innehåll på Gummifabriken i Värnamo.

2. Testa innehållet

När konceptet verkade hålla så gjordes en annan prototyp kring det faktiska innehållet. Vi gjorde ett antal skisser på vad som skulle kunna finnas med och tryckte upp det på enkla pappskivor. Den här prototyp-utställningen testades bland annat på en internationell publik under ett seminarium på vårt kontor, för en bred svensk publik under konferensen ”Röster om yttrandefrihet” och under en träff för regionföreträdare och länsstyrelser på regeringskansliet. Under träffarna diskuterade vi innehållet med besökare, fick en hel del kritik om både fakta och framställning men framförallt många idéer om vad som kunde göras bättre. Här stod innehållet i centrum – själva utförandet var inte en så vacker syn.

Genom att testa ett ofärdigt innehåll mot en publik så skär du snabbt bort detaljfrågor som var kommatecken ska sitta eller exakta formuleringar i en svår text. Först när du känner dig säker på att du har rätt innehåll så kan du börja fila på det exakta innehållet.

 

3. Testa enskilda element

Under hela processen hade vi stort fokus på interaktivitet i Demokratistugan – vi tror att demokrati är något du behöver göra tillsammans istället för att bara lyssna eller läsa. För att se vilka enskilda övningar och interaktiva metoder som flög så hade vi under två år små prototyper som fick vara med när tillfälle gavs. Pappersprototyper på spel och lekar testades i en väns trädgård. En enkät i garn ratades efter måttligt intresse på konferensen Folk och Kultur. Innan det var dags att skicka de halvt bestämda övningarna fick elever på en fritidsgård fick testa på, i vad som då var mest en tom container.

När ni har specifika delar i en idé som ni känner er osäkra på – låt publiken säga sitt. Grundprincipen är att det är publiken som vet bäst vad de faktiskt gillar, inte ni nördar som redan vet alldeles för mycket.

Flödesshema för testning på målgrupp innan formgivningsprocessen

Vad kan du göra?

Vi tror att prototyper är en enkel väg för att börja göra rätt saker snabbare. Det viktigaste ni i er organisation kan göra i en prototyp är att slå fast grundläggande idéer för genomförandet. Annars är det lätt att abstrakta kriterier kan kamouflera de verkliga utmaningarna eller hämma utvecklingen. Genom att låta andra testa och tycka i ett tidigt skede så kommer ni att kunna lämna dåliga idéer bakom er och få nya tankar om hur ni lyckas bättre. Det mesta går att göra prototyper av. Ska du utforma en ny digitaliseringsstrategi på din myndighet? Göra en utbildning om stadsbyggnad? Anlägga en ny fritidsgård? Testa. Det ger dig möjlighet att bryta ner kärnan av vad du gör. Ta en sak i taget. Gör om. Och gör rätt.

En garnenkät. Kunde har varit bra.
En garnenkät. Kunde ha varit bra.

Stimulera innovationsklimatet och intraprenörsskapet

Hur väl stämmer följande påstående in på dig:

Jag svarar gärna på utvärderingar och enkäter:

Ibland

Nej

Verkligen inte

Aldrig mer

Jag slickar hellre på ett rivjärn

Varje dag förlorar så många människor så mycket tid på enkäter och utvärderingar. Lärdomarna stannar oftast i att konferensen i sin helhet fick 3.6 i betyg. Ibland håller de flesta delvis med om att vissa frågor ibland är viktiga. Hur kan vi 30 år efter det moderna internets födelse inte ha kommit längre?

Internet ger oss möjligheten till kostnadseffektiv tvåvägskommunikation. Det är en teknologisk förändring som borde påverka hur vi ser på denna insamling av varandras åsikter och synsätt. Enkäter kan vara en dialog där både den som lämnar och den som tar emot uppgifter kan lära sig något av faktiskt värde. 

För att utforska vad en enkät kan vara har Fabel tagit fram en prototyp på ett nytt enkätverktyg som samtidigt är ett självskattningsverktyg. Just denna prototyp handlar om innovationsklimat och intraprenörskap, det vill säga förutsättningar för dig och andra som vill förändra er organisation inifrån. 

Genom en länk får medarbetare svara på frågor om hur de ser på utvecklingsmöjligheterna inom er organisation. Arbetsgivarna får samlad anonymiserad data kring vad medarbetarna upplever som hinder på jobbet och vilket stöd som kan behövas för att utveckla verksamheten. Men även medarbetaren får konkret hjälp vidare. I slutet av självskattningstestet får du ett antal tips om hur just du i din position kan gå vidare om du har en idé du vill utveckla.

Du kan testa verktyget här

Vi tror att många, både i privat och offentlig sektor skulle ha mycket att tjäna på en förändrad syn på enkäter. I en traditionell enkät finns det väldigt låga incitament för uppgiftslämnaren att delta. Vi tror att enkäten kan ses som ett självskattningstest som ger uppgiftslämnaren guidning framåt. Om den person som ger sin tid för att utvärdera också får ny kunskap så kommer fler att vilja delta. 

Hör av dig till oss om ni är nyfikna på hur ett anpassat test kan underlätta er datainsamling.