Välj rätt kanal som kulturinstitution

Podden och YouTube är båda fantastiska nya digitala kanaler – men i grunden olika och de uppfyller olika syften. Hur ska man som kulturinstitution se på de två olika kanalerna?

Nyligen producerade Fabel ett avsnitt av Riksutställningars podd Utställningsradion, där vi fick möjlighet att fundera och diskutera kring poddens möjligheter. En sak som dykte upp i samtalen inför podden var jämförelsen mellan video och podcast. Reaktionen ”nä, vi har valt att gå på YouTube istället för podd” är inte alls ovanlig. Det är lite förbryllande, eftersom vi upplever att de två kanalerna är radikalt olika. Podden och YouTube är båda fantastiska nya digitala kanaler – men i grunden olika och de uppfyller olika syften. 

Podden är en kanal för långa, djupa resonemang som lämpar sig ganska illa för stringenta budskap och informationsutbyte. Vi ser podcasten snarare som ett digitalt rundabordsstamtal, där deltagarna tar sig an ett ämne som vi inte vet exakt var slutsatserna och tankarna i samtalet kommer landa. Som lyssnare får du möjligheten att ta del av samtalet som en fluga på väggen eller den tysta bisittaren i soffan på festen.  

Video är å andra sidan är ett mycket mer direkt medium där organisationen får möjlighet att sprida färdigpaketerade slutsatser, redan skapade idéer. Video som kanal ligger närmare föreläsningen, just därför passar det bra för distansföreläsningar eller presentationer. Det kräver stort fokus och lämnar lite till övers för att själv vandra iväg i tankarna, såväl för tittaren som för dem som deltar. Det krävs extremt rutinerade deltagare för att skapa ett levande samtal när en kamera eller publik finns med som en dömande, granskande iakttagare. Även om mikrofonen i podden påverkar deltagarna är det betydligt mindre än vad en kamera eller närvarande publik gör. Genom att livesändningar blivit enklare under de senaste åren ger video också ge en möjlighet för publikt deltagande på ett sätt som podden inte kan. Det livesända samtalet lämnar en dörr öppen för inspel genom till exempel sociala medier och ger en känsla av transparens när du som utomstående kan ”se in” i en pågående verksamhet. 

När vi föreslår podd som medium är det inte sällan som ett verktyg för interna utvecklingsprocesser, att skapa samtal mellan personer som annars inte träffas. Många av de podcasts vi hjälpt organisationer att starta upp fokuserar i själva verket mycket mer på hur podden används inom organisationen, vilka nya samarbeten och processer som startas som en direkt konsekvens av att företaget, föreningen eller myndigheten driver en podd. Podden är också en förbluffande snabb och resurssnål kanal, till skillnad från film som är dyrt, resursintensivt och tekniskt komplicerat. En organisation med rutin kan enkelt gå från idé till ett färdigt poddavsnitt på samma dag, och därmed ger det mycket mer spelrum för att experimentera och utforska. 

Kort sagt upplever vi video är ett överlägset sätt att presentera, informera och visualisera. Pondens starkaste roll är som verktyg för samtal, utvecklingsidéer, skapa relationer och experimentera, Nedan har vi jämfört några olika kanaler som bygger på samtal eller tankeutveckling: boken, videon, podden, konferensen och workshopen. Hur väl uppfyller de olika syften och mål för en organisation? Förutom att i stort sett alla är beroende av en stärk bärande idé så är de förvånande olika. Det här bygger på de traditionella användningsområdena för respektive kanal, självklart finns det undantag och alternativa sätt.

Jämförelse podd/video

Är Kickstarter det nya TV-shop?

På tiden långt innan playkanaler och YouTube var underhållningen på kabelkanalerna under dagar och nätterna ofta begränsad. Antingen fanns Kvinnofängelset och Glamour, eller så kunde du alltid se på hurtiga presentationer av onödiga produkter på TV-shop. Skäggiga män och slanka kvinnor visade och berättade om innovativa lösningar som magmaskinen EZ-crunch, silverputsaren Silver Star eller kösredskapet Nicer Dicer (som även hade den briljanta gurksnurran för dig som ville skapa spännande uppläggningar). Varje gång jag använder ett vanligt rivjärn kan jag fortfarande höra orden: ”Do you know what we call this at home? The knuckle buster!” och undrar hur det där plastiga knogrivningsfria rivjärnet egentligen fungerade. 

Förvånansvärt ofta infinner sig samma känsla när jag besöker Kickstarter. Även om de flesta sajter för folkfinansiering har ett myller av dansuppsättningar, serietidningsprojekt och ekologisk matproduktion så finns de alltid där – de skäggiga männen och deras småtokiga uppfinningar. Mojängerna är snabbast, minst och effektivast, alltid nytänkande och innovativa på gränsen till magiska. De uppfyller behov som vi inte visst att vi hade eller för den delen aldrig kommer att ha (vilket vi ibland inser först när vi får produkten i handen). Och precis som på TV-shops tid så är de nästan alltid bättre på skärmen än hemma.

Ta Neil Youngs musikspelare Pono, som drog in 6,2 miljoner dollar och sedan blev kollektivt utskrattad av alla som inte betalat för den. Den mobilstyrda precisionskokaren Anova drog in 1,8 miljoner dollar men tålde tyvärr inte vatten. Luktväckarklockan? Kanske är smörrivjärnskniven ”The Stupendous Splendiferous ButterUp” en briljant idé för de 15 000 personer som förköpte den på Kickstarter – men jag betvivlar det. 

I många kampanjer finns dessutom en läskigt okritisk inställning till hur nya produkter verkligen fungerar. Ett av de tydligaste exemplen är Solar Roadways, som drog in över två miljoner dollar på Indiegogo under 2014 till en idé om att ersätta vägsträckor med solpaneler. Vid lite eftertanke hade projektet så många tekniska svårigheter att jag skäms över att ens funderat över det. Tanken att bygga vägar av elektronik täckt av mjukt glas och sedan försöka överföra lågspänning över flera mil, blir inte bättre av påpekandet att det vore bättre att bygga avsevärt billigare solpanelstak över vägen istället. Det hindrar inte sajter som Veckans Affärer att okritiskt återberätta om det i termer som ”toppkapacitet” och “genombrott”. 

Sajter som Kickstarter, IndieGoGo och GoFundMe, eller för den delen Fabels egen CrowdCulture, utgör tillsammans en smältdegel av kreativa idéer och personer. I den mångfalden kommer många idéer uppstå som formar vår framtid. Men vi får inte glömma att merparten av dem är banala, onödiga eller bara rent ut sagt korkade. Trots allt, långt efter TV-shop, så använder de allra flesta fortfarande ett vanligt rivjärn.

Published

Att hitta gemensamma spelregler

Mycket av det vi gör inom Fabel är ett risktagande. Att vilja pröva nya grepp kräver ofta många successiva förbättringar och leder ibland till misslyckanden. Därför är det alltid kul att se något vi jobbat med länge och ständigt förbättrat i slutändan träffar helt perfekt.

Mycket av det vi gör inom Fabel är ett risktagande. Att vilja pröva nya grepp kräver ofta många successiva förbättringar och leder ibland till misslyckanden. Därför är det alltid kul att se något vi jobbat med länge och ständigt förbättrat i slutändan träffar helt perfekt. Med det pedagogiska spelet Komma Överens känns det så.

Komma överens är ett spel för gemensam dialog som bygger på vår spelmotor Allogamy. Den här versionen är gjord i samarbete med Överenskommelsen, vilket är ett ramverk för gemensamma utmaningar för det offentliga och de idéburna. I det här utförandet är fokus att skapa och stärka samarbeten mellan ideella och offentliga aktörer, oftast på lokal nivå. Spelet hjälper till att lyfta blicken, bryta gamla mönster kring samarbetsstrukturer och skapa nya idéer. Genom att axla manteln från en annan aktör i rummet har spelarna fria händer att skapa och utveckla samarbeten efter ett gemensamt mål. Resultatet år ofta ett möte med stor energi och där många nya band knyts mellan deltagarna. I just fallet Komma Överens används det som ett samarbetsverktyg mellan ideella organisationer och offentliga verksamheter, för att se hur ett framtida samarbete kan byggas upp. Att döma av de gånger vi varit med och av videon som Överenskommelsen gjort, så fungerar det väldigt bra.

vimeo://v/123206005

Allogamy är en spelmotor som kan användas till många olika syften, där behovet av att skapa nya samarbeten och gemensamma idéer är centralt. Vi har använt Allogamy i ett flertal olika processer, bland annat var spelet en tändande gnista till surfmässan Coastal Culture som under två år samlade 26000 personer i surfmeckat Varberg i två år och nu lever vidare i andra initiativ.

Kanske Allogamy kan användas inom er organisation? Hör av dig till oss om du vill testa en ny metod för att stärka banden mellan olika organisationer och bidra till innovativa lösningar.

Published
Categorized as Allogamy

Aktantmodellen – ett verktyg för era berättelser

En stark berättelse är grunden för tydlig kommunikation med era målgrupper och för att fylla ert varumärke med något varaktigt. Samtidigt säger många att de saknar metoderna för att tackla den utmaningen. Därför gillar vi aktantmodellen.

Under vår resa med Fabels Värld har vi ofta stött på behovet hos företag, föreningar och organisationer av att skapa levande historier kring den verksamhet de bedriver. Det finns många gånger en känsla av att världen berättar historien om organisationen, snarare än tvärtom. Utan en konkret och stark berättelse upplever många organisationer vi möter att det är svårt att etablera en tydlig kommunikation med sina målgrupper och fylla sitt varumärke med något varaktigt. Samtidigt säger många att de saknar metoderna för att tackla den utmaningen. Därför gillar vi aktantmodellen.

Vi på Fabel har länge arbetat med en enkel metod som bygger på de rollstrukturer som finns med i traditionella berättelser. Aktantmodellen skapades av lingvisten Algirdas Julien Greimas på 60-talet och var används ofta som en analysmetod för texttolkning. Vi har de senaste åren istället använt modellen som en grund för berättelser kring organisationer, kampanjer eller produkter. En enkel workshop genom aktantmodellen kan ge en tydlig struktur för berättelsen och vara starten för att bygga en komplex historia. 

Modellen i korthet
Modellen bygger på sex olika rollstrukturer i en berättelse: avsändare, objekt, mottagare, hjälpare, subjekt och motståndare. Dessa kan vara både konkreta aktörer (Google, Alice Bah Kuhnke, fackförbunden) eller abstrakta aktörer (teknikutvecklingen, makten, människors frivilliga organisering). Relationen mellan dessa är helt centralt för berättelsen vi vill skapa

Låt oss ta James Bond som exempel. Varje äventyr börjar med att skurken (motståndaren) på något sätt hotar den västerländska civilisationen (objektet). Den som uppmärksammar detta är chefen på brittiska underrättelsetjänsten M (avsändaren) som ger ett uppdrag till James Bond (subjektet). I den klassiska berättelsen är subjektet alltid underlägsen motståndaren och behöver därför hjälp av underrättelsetjänstens tekniska geni Q (hjälparen). Tillsammans övervinner de motståndet och ger fortsatt frihet åt medborgarna i den fria världen (mottagaren). Berättelsens aktanter känns igen från de flesta sagor – och kan självklart ge liv åt berättelsen om just er organisation.

Självklart är det också så att vi lever i en komplex värld där den här modellen långt ifrån kan ge hela svaret. Aktantmodellen är inte ett medel för att skapa dramaturgin i er berättelse men ger en enkel ram ur vilken ett mer komplext narrativ kan växa fram. 

Värdet för er organisation
Berättelsen om er organisation eller företag är central för att skapa helhet i er kommunikation och mening för era medarbetare. Det skapar minnen hos medlemmen, kunden eller medborgaren som gör det enkelt att relatera till er verksamhet och era mål. När ni har en tydlig historia att berätta så kan många bitar i er kommunikation falla på plats naturligt, allt från kärnan av ert budskap ned till minsta möbel i entrén på ert kontor.

Aktantodellen kan användas i stort och smått, från att lägga grunden till en organisations kärna, ner till en liten kampanj eller beskrivning. Hör gärna av er till oss om ni behöver hjälp av skapa berättelser inom er organisation. En föreläsning om storytelling eller en halvdags workshop om praktisk användning av aktantmodellen kan vara en snabb start att börja ta kontroll över berättelsen om er.

Även den här texten är skriven med aktantmodellen som grund – hittar du rollerna här?

Transmediadokumentären på 10-talets mitt

Transmedia har passerat ”peak inflated expectations”, den stora hypen är över. Det är bra för då kan formatet börja finna sin form, det blev tydligt på årets Tempofestival i Stockholm. Efter att jag i många år hört om tänkbara scenarion om hur transmedia skulle kunna fungera och hur spännande världen skulle kunna bli så kristalliseras ett antal olika vägar framåt att jobba med transmedia och multiplatformsberättande.

Inom det hårdkokt kommersiella visar LEGO vägen med framgångar som LEGO Minecraft och LEGO the movie samt inköp av rättigheter från stora framgångsrika immaterialrättsliga portföljer som Star Wars. Standardiseringsprotokollet ISTC hjälper till att länka samman försäljning av böcker, interaktiv media med produktderivat oavsätt om det är Mumin, Pippi, Hogwards osv.

En annan plats där transmedia som koncept verkar landa bra är inom fältet av dokumentärer med socialt patos. Här växer det fram både distributionsnoder som på ARTE och finansiella stödstrukturer t.ex. Canadian Filmboard som möjliggör ambitiösa satsningar. Det glunkas om att det är på väg i Sverige men är redan rätt stort i Holland och Canada. En intressant aspekt av alla produktioner är att det finns både ett stöd för en interaktiv användning av produkten och ett linjärt stöd för den som bara vill trycka på play.

I den senare kategorin finns rätt mycket av produktionerna on-line och kan fritt användas. Några riktgit bra tips för den nyfikne är:

ARTE produktionen World Brain utforskar många intressanta och oväntade perspektiv på hur internet är konstruerat och hur det fungerar.

I Refugee Republic har man byggt upp ett kurdiskt flyktingläger i norra Irak i en Google Street Views likande miljö.

Last Hijack handlar om Somaliska pirater, men ur piraternas perspektiv. WOW!

Fort McMoney undersöker den Canadensiska oljeekonomin och vilken påverkan utbyggnationen har på olika lokalsamhällen.

Ingen bryr sig om din dröm – de sex vanligaste crowdfunding-missarna

Jag har ägnat mig åt crowdfunding de senaste fem åren. Jag började för att jag störde mig mycket på att vissa projekt som jag tyckte var dåliga fick massor av offentliga bidrag, medan bra projekt inte fick något alls. Samtidigt tyckte jag att det var konstigt att man skulle övertyga kapitalförvaltare att investera i produkter till konsumenter, istället för att direkt lägga tiden på dialog med sina slutkonsumenter och publik.

Sedan jag började har branschen formligen exploderat och allt fler får upp ögonen för möjligheterna internet ger småföretagare och kreativa människor.

Ett exempel i mängden var när bloggen Tech.eu listade de 50 hetaste hårdvaru-startupsen i Europa 2014.  Av topp 10 av räknade jag till att 7 bolagen hade använt sig av crowdfunding som metod för att komma i kontakt med sina första kunder. Metoden bevisar att den blir allt viktigare.

Det är många som inte fattar folkfinansiering/crowdfunding och gör stora misstag. Det finns vissa saker jag ser om och om igen vilket är lätt att ta hänsyn till. Här är de sex vanligaste missförstånden:

1) Crowdfunding kan finansiera min dröm!

Nej. Finansiärerna av en kampanj är inte intresserad av att finansiera kampanjskaparens dröm, de är intresserade att realisera sina egna drömmar genom att bygga en relation till kampanjen. Berättar man bara om drömmen utan involvera den potentiella kunden eller publiken kommer det inte lyckas.

2) Kampanjen sprider sig själv, för på Internet når saker ut.

Vi bor alla i filterbubblor som är svåra att nå igenom.  Man måste, precis som med vanlig reklam och PR skapa nyheter som gör att det finns anledning för folk att dela kampanjen.

3) Crowdfunding är digitalt.

Crowdfunding är ett socialt fenomen som blir bra i en blandning av fysiskt och digitalt arbete tillsammans. Du måste sälja en produkt ”som vanligt” när du crowfundar, genom att sälja till människor du känner och träffar.

4) Allt går att crowdfunda.

Folk förhandskonsumerar oftast saker de inte kan köpa i en affär eller e-shop. Kampanjen behöver väcka nyfikenhet och vara underhållande för att ge produkten eller tjänsten ett sammanhang.

5) Det är bara förhandssälj av själva produkten som är viktigt.

Kampanjmakare missar ofta att många kringsaker kan vara lika lockande som själva produkten. Belöningarna i kampanjen är platsen att freestyla med sin kreativa affärutvecklingstalang och sitt varumärkesarbete.

6) En snygg kampanjvideo är avgörande.

Många lägger mest tid på tekniken – att det ska se ”proffsigt” ut  – snarare än på berättelsen när man gör sin pitchvideo. Det är berättelsens underhållningsvärde och hur den lyckas skapa en nyfikenhet att veta mer som behövs. Det är något som kan göras med en smartphone.

 

Kom ihåg: Ingen vill förverkliga din dröm, folk vill vara en del av crowden som förverkligar sina drömmar och förstärker sin identitet, det är därför det kallas crowdfunding.

Kontorsevolution

Kontorsevolutionen bland småföretagandet och entreprenörer gör att det finns kontor för i principer alla typer av behov och plånböcker idag. 2014 har det verkligen exploderat i kontorskreativitet. Här är sju typer jag har identifierat, kontoren är rangordnade från billigare till dyrare. 

Cafékontor

Sitta själv hemma kan bli trist och innerstadslägenheter är dyra. Många krafter har gjort att cafékontorskulturen blommar. Från SF till Vilnius sitter cafénomader med lysande äpplen på skärmarna och administrerar wordpressbloggar. Men vissa tar det längre:

Exempel: CofficeGuerillaoffice

Nätverkande hemmakontor

Vi har Couchsurfing och AirBnb för boende men vad händer med småföretagarens hemmakontor 2014 (det man drar av 4000 för i NE-blanketten). Antingen flyttar det online och jobben samordnas med PivotalTracker eller Trello. Men coolast är nog ändå Hoffice som länkar soloföretagare och skapar fysisk gemenskap. Hoffice finns i flera svenska städer.

Exempel: HofficeBasecamp

Allmänna kontor

Finns det något ansvar kring kontor från det offentliga när det gäller att skapa förutsättningar för företagsamhet? Näringslivsdepartementet uppmanar företagande på många sätt och det finns krafter som vill se det ta fysisk form. Kanske är det ett effektiviserat nyttjande av de gemensamma resurserna för på många platser utanför city kan det ofta eka i korridorerna.

En ganska genomtänkt strategi testas just nu i Hässelby, Allmänna kontoret

Co-Workingspaces/ Kontorshotell

Klassiska kontorshotell känns inte speciellt ”kreativa” och möter inte entreprenörers vilja att segla sig i ett internationellt sammanhang. Därför heter det inte kontorshotell längre utan co-working spaces med öppna landskap och pingisbord.

Exempel: WeWork och The Impact Hub,

Trojanskt kontor

Det finns mycket mellanrum i kontorssverige, hur optimeras de? Kanske via Trojanska kontor. Är du i behov av att fördjupa din förståelse kring kunder och partners då är ett trojanskt kontor något för dig.

Exempel: KruikantoorFabels Värld

Inkubator/acceleratorkontor

Kopplat till universitet eller investmentbolag har olika former av avancerade kontorshotell vuxit fram. De erbjuder inte bara plats utan även coaching, nätverk och ibland kapital. Utmaningen är att man måste bli antagen på något sätt. oavsett var i landet du bor så kommer det finnas en inkubator för ditt start-up-

SUP46 (en del av Sting)

Kontorkontor

Vad gör de stora och medelstora företagen? Det jobbar vidare med utvecklingen av aktivitetsbaserade kontorslandskap i huvudsak, men de mest progressiva krafterna verkar lägga på ett tydligt lager socialt kitt för att öka relationerna och där med det sociala kapitalet och potentialen till utveckling.

Exempel är överflödiga det finns en uppsjö.

Hur du väljer att kontora kommer påverka både resultatet av din produktion men det är också en viktig del av ditt varumärke. Om du kontorar rätt så bör det inte vara en kostnad i balansräkningen utan en tillgång. Kretivitet är bland annat att göra kostnader till tillgångar. Vad är dina bästa tips för att göra det?

Published
Categorized as Fabel labs

Sex nya sätt att använda podcasts

Aldrig för har det pratats så mycket om det hafsiga begreppet ”content” som nu. I en verklighet med reklamtrötta kunder och vardagsstressade medlemmar behöver organisationer skapa innehåll som engagerar på mottagarnas villkor. Podden är något av dagens mest underskattade kanaler för organisationer och företag när det kommer till kvalificerat ”content”. En podcast ger möjligheten att föra längre resonemang med utförligare analyser samtidigt som det är lättillgängligt, till exempel genom telefonen på bussen, bilen eller tåget hem efter jobbet.

Vi på Fabel jobbar ganska mycket med att producera podcasts och hjälpa organisationer att starta och driva egna. Det senaste året har vi märkt att podden som kanal för tankar bortom vardagsbetraktelser verkar ha landat hos många kommunikatörer och organisationer. Det här är några olika typer av poddar som vi dykt på och som vi tror på:

1. Konferenspodden
IDEELL ARENA är ett nätverk som arbetar med ledarskap i ideella sektorn, ofta med ingång i aktuell forskning. I samband med deras konferens Okunskapens Triumf skapade de en slags för-podd, som lät deltagarna på konferensen ta del av forskarnas resonemang och tankar. Genom tre avsnitt gav det deltagarna en kortare startsträcka och inspiration för samtal när väl konferensen drog igång.

2. Kunskapspodden
Att skapa relevant kunskapsinnehåll för organisationens målgrupper är standardlösningen för modern marknadsföring, där podden också har en självklar plats. Ni som organisation får högre trovärdighet hos era målgrupper och ert kunskapen sprids med er som avsändare. Ett att många aktuella exempel är Cision som lanserat podden Passion för kommunikation där spännande gäster ger exempel från sin vardag, vilket indirekt också berättar om värdet av det som Cision kan erbjuda. Den gamla skolans podcast med dagens modell för marknadsföring.

3. Omvärldspodden
Fabel producerar bland annat Folkbildningspodden för Folkbildningsförbundet, där målgruppen är anställda inom studieförbunden och tanken är att ta upp aktuella frågor för folkbildningen i stort. Just att få anställda och engagerade att lyfta blicken över de dagliga utmaningarna är något som många organisationer kämpar (eller borde kämpa) med, där podden kan vara ett enkelt sätt att ta till sig öppna, längre resonemang. Istället för att samla anställda på möten och konferenser är podden ett friare sätt att kunna fundera och reflektera när det passar just den personen bäst.

4. Fråga-svar-podden
I en organisation där mycket av kontakten med kunder, medborgare eller medlemmar handlar om rådgivning kan podcasten vara en personlig länk. Med inspiration från klassiska P1-program kan ni som organisation komplettera era ”Vanliga frågor” eller kundtjänst med detaljerade svar från kunniga experter. SBABs och Hemnets Bostadspsykologen är ett av flera sympatiska poddar av den här typen.

5. Internpodden
Intern information är en ständig utmaning för större organisationer. När intranätet och personalmötet inte räcker, kan podden vara ett kompletent. Nyligen startade till exempel Taxi Stockholm en podd för sina runt 5000 förare – ett extra bra initiativ för en bransch där radion alltid står på! Denna typ av nutida anslagstavla och metod för fortbildning är antagligen det användningsområdet vi kommer se växa snabbast inom företagssektorn. (Tyvärr för oss utanför Taxi Stockholm är Taxipodden stängd – en bra lösning när man tar upp känsliga ämnen eller har gäster som känner sig osäkra i offentligheten.)

6. Händelsepodden
Många stora mötesplatser lider ofta av ett överflöd av samma typ av information från liknande avsändare. Du som varit på ställen som Bokmässan, Almedalsveckan, Harmoniexpo eller valfri annan branschmässa vet att det är svårt att nå igenom. Det finns helt enkelt andra veckor på året som är bättre att försöka nå era målgrupper. Passa istället på att använda andra händelser som inte är lika uppenbara för er men där ni kan nå dem ni vill genom en podcast. Ett bra exempel är Arla Idrottshjältar där Arla kombinerade sin satsning på mjölk som sportdryck med innehåll som spann vidare på det pågående OS i Sotji.

Published

Möt Cinetopia

Förra året gjorde vi ett experiment med distribuerad bio. Vi kallade experimentet “The Nordic Creative Commons Film Festival” eller förkortat NCCFF, namn som kanske inte låg så bra i munnen. Likt en fågel Fenix återföds projektet som Cinetopia.

Bakom kulisserna bygger vi om systemet med erfarenehterna från piloten och snart kommer du kunna välja bland ett hundratal filmer som du kan göra till biovisningar, visningar du kan skapa enligt eget huvud och tjäna pengar på. Kanske ska din biovisning kombineras med fiskpedikyr eller en LCHF-middag – du sätter ramarna och delar på vinsten med filmensupphovsperson. 

Gå till Cinetopia om du vill veta mer om hur systemet fungerar

Fabels Värld

Varje år gör vi på Fabel ett experiment kring ett nytt koncept. Temat kan variera kraftigt men som bas finns ett nyfiket sökande kring deltagarkultur. 2013 kallade vi konceptet Nordic Creative Commons Film Festival (nu Cinetopia), 2012 gjorde vi Pop-up indie Arcade, 2010-2011 körde vi upp testballongen Lunch Beat som fick väldigt bra fart och 2008-2009 startade vi det som ni är känt som CrowdCulture. I år blir konceptet “Fabels Värld” – ett mobilt konceptkontor för fyra personer.

Vad har vi för behov av framtidens arbetsplats? Gränserna mellan privat, offentligt och publik blir på många sätt suddigare just nu. Hotell, restauranger och gallerier i hemmamiljö är standard, det offentliga ska härbärgera olika viljor och uttryck. Kreativa caféarbetare migrerar mellan caféer och på bibliotek installeras 3D-skrivare.

Vi tror att innovation är ett resultat av relationer och möten. Korspollinering mellan branscher lyfts ofta som en nyckel till nyskapande praktiker. Men trots den gemensamma förståelsen av vad som ger kreativa miljöer är kontoret ganska sig likt. Det finns undantag som gärna lyfts i affärspressen, men på en strukturell nivå har lite hänt. Kontorsekonomin är nästan en naturresurs i sig. Det finns 15 000 000 kvadratmeter kontor i Sverige, vilket adderar till en årlig omsättning på cirka 30 miljarder kronor. Det kan jämföras med läkemedelsindustrin som omsätter 20Mdr/år. En tredjedel av kontoren är i offentlig sektor såsom lärarum etcetera, en tredjedel är informella kontor på till exempel restauranger och en tredjedel är klassiska kontor. Ett standardkontor varierar mellan 8 m2/person till 40m2/person utan någon egentlig argumentation om varför, förutom bolagets betalningskapacitet.

När vi i början av 2014 var på gång att byta från en klassisk kontorslokal till en annan började vi fundera – vad är egentligen ett kontor? Vilka behov har vi av vårt kontor? Under våren och sommaren undersökte vi nya miljöer, olika arbetssituationer och tillsammans med vår designer Susanne Ringström har vi utvecklat Fabels Värld, vår officett, som har allt vi behöver i vardagen. Fabels Värld är en unik arbetsstation för 2-4 personer, en trojansk byrå som ger möjlighet att skapa nya relationer. Under ett år kommer vi att förflytta oss veckovis mellan kunder, samarbetspartners och nya bekantskaper.

Om ni tycker det låter spännande så kommer vi gärna en eller några veckor till er. Skicka ett mejl eller ring, så kan vi inspireras av varandra. Välkommen till Fabels Värld.

Berättelser från Fabels Värld

Kontor bortom stolar och bord – ett brandtal

Designprocessen – intervju med Susanne Ringström