Lerum får feedback

 

“En av de bästa utbildningarna någonsin!”, var en kommentar efter utbildningsdagen. 120 lärare från Lerums kommun inledde sin termin med en konferens där feedback stod på schemat.

Fabel tränade deltagarna i att ta emot och att ge feedback. I halvdagsworkshopen ingick även att ta reda på sitt feedbackbeteende.

Published

Utställningar som påverkar

 

Max Valentin och Fredrik Axelzon deltar som föreläsare och håller en workshop för ett museieproducentnätverk under temat: Kan en utställning påverka attityder och beteenden? Seminarium om utställningar och pedagogik som påverkar. Under de två dagarna dyker vi och andra föreläsare ner i aktuella utställningsprojekt där inlevelse, identifikation och samtal står i fokus. Sammantaget blir det inspirationsdagar + workshop i Stockholm 8-9 mars!

Programmet hittar du här.

Published

Kannibalism i Bronx

 

Tänkte göra ett besök på Guggenheimmuseet i New York, men väl i foajén kändes det som en förutsägbar handling. Bestämde mig istället för att besöka en utställning om Tropicália på the Bronx Museum of the Arts. Vilka bra beslut man tar ibland.

Redan i kassan imponerades jag av kassörskan som sade: ”Jaså du är från Sverige. Öyvind Fahlström hade kunnat förekomma i utställningen. Han är ju född i Brasilien”. Kanske var jag ett lätt byte?

Man hade tagit ner den permanenta hängningen och fyllt hela huset med en från São Paulo inlånad utställning. I grund och botten var det en ganska vanlig modern konstutställning: mixed media, affischer, videoart och spår från instalationer. Utställningen visade på en kort, men intensiv, period i Brasiliens historia. Tropicaliá, vilket rörelsen kallades pågick mellan slutet av 60-talet och början på 70-talet, och satte kraftiga avtryck i nationen. Tropicália var uppenbarligen ett paradigm i sig, en tanke som applicerades brett över alla konstformer, såväl musik som film och arkitektur. Den arbetade under en era av militärt förtryck och ifrågasatte den auktoritära regimen, likväl var den provocerande mot de europeiska konstkonventionerna. Det sistnämnda på grund av att man inte drog sig för att plagiera annan konst, inte heller att arbeta med folkligt kitschiga uttryck. En av de för oss mera kända konstnärerna från denna era är musikern Gilberto Gil, som under sin landsflykt bodde i Europa.

Det första verket jag mötte bestod av många små trälådor monterade på väggen. I bakgrunden spelades märkliga ljud. Under ett lock i varje låda spelades små videosnuttar upp. Efter ett tag förstod jag att jag kunde styra vilka ljud som skulle spelas, beroende på vilket lock jag öppnade. Efter lite experimenterande började mixen låta riktigt bra. Jag gjorde en tidsresa i medvetandet och fick en känsla av hur det var att vara på Moderna Museet i Stockholm som barn. Det var helt underbart.

Hela utställningen var konstruerad så att det hela tiden fanns en blandning av medier, vilket gjorde det svårt att tröttna. Förklarande pedagogiska texter utan näsvishet gav sammanhang mellan rörlig bild och interaktiva verk. Det var omväxlande men blev inte otydligt, varje verk gavs mycket utrymme vilket var skönt. Det var ingen loppmarknad där intrycken gjorde mig som besökare trött på kort tid. Det mest spektakulära i utställningen var vad konstnären kallade ett ”supersensoriskt verk” som upptog ett helt rum. Alla sinnen skulle beröras när du gick barfota i sand och halm, bland pratande levande papegojor. Väl ute ur sanden fortsatte det interaktiva temat i nästa rum. Besökarna kunde låna olika pryttlar och attiraljer som på olika sätt påverkade uppfattningen av världen. Jag kunde låna kläder vilka simulerade graviditet med bland annat en stor mage. I mitt tillfälliga tillstånd kunde jag titta på utställningen om tropicáliateater som också fanns i samma rum, för att sedan låna ett par glasögon som ytterligare förändrade uppfattningen om utställningen. Det fanns ett helt batteri med saker i montrarna som man kunde låna och förändra sina sinnesintryck med. På golvet i samma rum var vita skålar utställda i en cirkel, i varje skål fanns bjärt artificiellt färgade vätskor med olika smaker. Skålarna tilldrog sig mycket uppmärksamhet och det var omöjligt att avgöra vad som smakade vad, en skruvad godisestetik där klargult är salt, surt, söt eller bittert. Rummet i rummet som skålarna skapade är ett bra exempel på hur man hela tiden lyckades utnyttja ytan utan att det blev trångt.

Teoretikerna bakom Tropicália införde ett begrepp, kannibalism. Med tydliga referenser ”åt man upp” amerikanska och europeiska verk och outputen blev något unik. Ett bra exempel på detta fanns i det sista rummet i utställningen. På långa bord fanns klippböcker och papper som man kunde vika och förändra och på så sätt kunde man måla om en Mondrianmålning. Dock fanns nog det bästa exemplet i en kort korridor som sammanband två större salar i vilken det hängde ett antal målningar av Fontana. Fontana är han som skär sönder duken, men i detta fall lagades de med hjälp av ett blixtlås.

I hela utställningen fanns inte en enda dator, men väldigt mycket interaktivitet för den som ville. De generösa ytorna och verken i sig uppmanade till deltagande och lekfullhet snarare än ett individuellt och teoretiskt möte med konsten. En känsla som för mig var lika befriande som inspirerande.

Timmarna flöt på och till slut, vid stängningsdags, blev jag utkastad. Uppfylld med upplevelsen av det oväntade promenerade jag längs Grand Central Avenue och jag kände att var människa är en konstnär.

Published

En resa som ingen annan, Landskrona

Det tredje genomförandet för Fabel av projektet “En resa som ingen annan”. Många av skådespelarna och spelledarna har med erfarenheterna från vårens uppsättning i Malmö kunnat lyfta lärandet ytterligare vilket kan ses i de attitydmätningar som genomförts i samband med projektet.

Flyktingsimulationen har genomförts för samtliga gymnasieelever i Landskrona och nu total ca 4000 personer om man räknar med uppsättningarna i  Stockholm och Malmö. Projektet har denna gång möjliggjort genom ett samarbete mellan Fabel, utbildningsförvaltningen i Landskrona, Sverok och Malmö Museer samt med stöd från Allmänna Arvsfonden och UNHCR.

Rollspel i Skolan – Upplevelsebaserat lärande

 

På uppdrag av BTJ Förlag har ett team på Fabel bestående av Fredrik Axelzon, Thomas Davidsson och Max Valentin skrivit en bok om att använda rollspel och andra former av upplevelsebaserat lärande i klassrummet.

Den här boken förmedlar på ett verklighetsnära och tydligt sätt hur man arbetar med rollspel i undervisningen. Rollspelet kombinerar aktivt lärande med simultan aktivering av hjärnans olika minnessystem. Eftersom fokus ligger på upplevelsen, stimulerar man dessutom hjärnans känslocentra, som är en nyckelfunktion för att skapa kraftfull inlärning. Rollspel är meningsskapande, gemenskapsskapande och lustfyllt. Vi lär oss mer när vi samtidigt har roligt tillsammans.

Bokens författare har under många år konstruerat och handlett rollspel, både i klassrum och i andra miljöer. Boken riktar sig till lärare i grundskolan och på gymnasiet. Bokens syfte är att ge några tydliga råd på vägen till att bli en god ledare av pedagogiska spel och visa på spännande grepp för att åstadkomma engagemang i klassrummet.

Omslag av Jenny Hill.

Published

BerättarBoxen i GP

Jan Arnald skriver en mycket trevlig recenssion av BerättarBoxen från Fabel Förlag i GöteborgsPosten

Published

Systemet i nöd och lust

På uppdrag av Nordiska Museet i Stockholm har Fabel konstruerat en modul till utställningen “Systemt i nöd och lust”. Modulen består av fem datorer på vilka beökarna besvarar en slags attitydundersökning. Efterhand som fler och fler matar in data förändras en visualisering av statistik med hjälp av en projicering på en av väggarna i utställningen.

Published

Arbetslivet – Dödskul eller livsfarligt

 

Arbetslösheten växer, sjukfrånvaron ökar, utbrändhet närmar sig en folksjukdom – är det livsfarligt att arbeta?
För många har arbetslivet gett fina minnen, självkänsla och nära vänner men också oro och stora sår. Hur går det ihop? Är arbetslivet dödskul eller livsfarligt? Om detta och om vår syn på arbetet handlar projektet Arbetslivet – dödskul eller livsfarligt om.

Fabel har bidragit med tre olika delar till utställningen.

Ett rollspår som löper genom utställningen. Besökaren kan välja att gå till de olika montrarna med roller som skiljer sig från de man normalt har. Hur påverkas tankar om arbetsmiljö beroende på om man är arbetstagare, arbetsgivare eller långtidssjukskriven?

Ett grupprollspel för upp till 30 deltagare. Speltillfällen måste förbokas.

Ett on-line dataspel där du som spelare kan påverka “samma” berättelse men ur olika perspektiv. Ur det ena ser det ut som missbruk på arbetsplatsen, ur ett annat som ett komplext familjedrama och ur ett tredje som en kollega som verkar ha det svårt. Hur ska man ta ställning till känsliga frågor?

Utställningen kommer att turnera i landet på åtta olika museer fram till 2007. Har du du dyker den upp nära dig.

Published