Ny undersökning visar: dåligt med feedback på svenska arbetsplatser

 

Medarbetare behöver lära sig att kommunicera bättre med varandra på arbetsplatsen. Det visar en ny undersökning kring  feedback och kommunikation som genomförts under oktober 2007 hos ledare och medarbetare i näringsliv och offentlig sektor. Nästintill sju av tio (65,8 %) av de tillfrågade anser att det finns ett behov av att lära sig mer om feedback i hög eller mycket hög grad på den egna arbetsplatsen. Störst är behovet – enligt fler än nio av tio tillfrågade (90,2 %) – att träna sig att ge och ta emot feedback i svåra situationer. Vi behöver också bli bättre på att lära oss att känna igen skillnader mellan bra och dålig feedback (85,3 %).

Undersökningen genomfördes av Fabel Kommunikation som under många år arbetat aktivt med utbildningar kring kommunikation och feedback. På senare år har man märkt såväl större intresse som behov av effektivare kommunikation genom hög efterfrågan på utbildningsinsatser.

– Fungerande kommunikation på arbetsplatsen är inte bara en arbetsmiljöfråga, det handlar också om företagets långsiktiga effektivitet. Bristfällig kommunikation riskerar att hämma verksamhetens utveckling, menar Max Valentin, VD för Fabel Kommunikation.

– Genom att ge feedback till våra medarbetare hjälper vi varandra att förändra och förbättra beteenden och prestationer. Genom att göra personal och ledning trygga i att ge och ta emot feedback skapas ett öppet och stimulerande arbetsklimat som gynnar både individer och organisation, säger Thomas Davidsson, leg. psykolog.

Niels Righolt, tidigare chef för progressiva och nyskapande Dunkers kulturhus i Helsingborg håller med

– All verksamhet som är prestationsinriktad, dvs har tydliga deadlines eller krav på konkreta resultat kommer att fokusera på nästa aktivitet exempelvis en konsert eller en utställning. Detta skapar en stresskultur och feedbacken blir ofta enkel av typen: “o, vad bra det var”. Konsekvent arbete med feedback kan bryta detta mönster och flytta fokus till process, organisationsutveckling och måluppsättning bortom pengar och publiksiffror.

Niels menar också att det kan finnas andra anledningar till att man inte arbetar mer aktivt med feedback på svenska arbetsplatser:

– Fungerande feedback är farligt. Frågan är om det kan fungera i en traditionell hierarkisk organisation.  För att kommunikationen ska fungera måste ledning och medarbetare mötas jämställt – då tror jag det kan ge många positiva effekter och minska sjukskrivningar. Men jag tror att det är långt kvar, trots att vi talat om detta i över 10 år.

Läs mer om Fabels workshop i funktionell feedback

 

 

Published

Traineestudenter startade integrationsförvaltning

 

En förmiddag var allt deltagarna i Göteborgsregionens traineeprogram fick på sig för att lägga upp ramarna för en helt ny kommunal förvaltning med fokus på integrationsfrågor. Till sin hjälp hade de endast ett rambeslut från kommunstyrelsen, dator med Internetuppkoppling och en telefon. Därefter presenterades resultatet vid en fiktiv presskonferens.

– Vi vill hjälpa deltagarna i programmet att ta till sig kunskap om kommunal förvaltning på nya sätt. Det är lätt att fastna i detaljerna i regelverket och missa de intressanta diskussionerna kring hur kommunal verksamhet bör organiseras, säger Thomas Davidsson, projektledare på Fabel Kommunikation som ligger bakom metoden.

– Tidspressen i övningen tvingade deltagarna att prioritera och sålla i all tillgänlig information. I slutändan är jag oerhört imponerad över vad de lyckades prestera. Både insiktsfullt, ifrågasättande och kreativt, forsätter Thomas.

Göteborgsregionens traineeprogram vill göra kommunen till en attraktiv arbetsplats för unga akademiker. Det är också en unik möjlighet till en karriär inom kommunen. Gemensamt för de sökande är att de har en universitetsutbildning och befinner sig i åldrarna 24-33 år. Under de 14 månader som programmet pågår utbildas traineen i bland annat projektledarutbildning och kommunen som organisation.

 

 

Published

Ny undersökning visar: Polisstudenter vill ha mer mångfald

 

Utbildning kan förändra attityder. En första studie av ny undersökning som genomförts i samband med den mångfaldsworkshop som genomförde på Polishögskolan under hösten för samtliga polisstudenter indikerar att polisstudenterna vill lära sig mer om mångfaldsfrågor – hela 97 % vill se att utbildningen återkommer redan 2008.

– Vi valde att angripa mångfaldsfrågorna från ett nytt perspektiv. Istället för att bara förmedla kunskap genom föreläsningar använde vi rollspel som metod och placerade studenterna själva i situationer och roller där de tvingades argumentera i tuffa frågor kring HBT och etnicitet, säger Björn Andersson, projektledare på Polishögskolan.

Studenterna fick som en del av workshopen diskutera och rangordna 35 egenskaper som de tycker kännetecknar en bra polis. De individuella svaren samlades in från samtliga cirka 900 studenter som deltog och utgör nu ett unikt material för studier av polisstudenters attityder. I topp hamnar mjuka värden, exempelvis ”hanterar stress bra”, ”empatisk och lyhörd” och ”agerar lugnt och stabilt”. I botten hamnade däremot egenskaper som många kanske associerar till polisverksamheten, exempelvis ”bra bilförare”, ”pekar med hela handen” och ”inger respekt”.

– Det har varit intressant att sammanställa resultaten. Många av bilderna av den hårdföre polisen som ofta kommuncieras genom media verkar inte stämma överens med den bild som studenterna har, säger Max Valentin, VD på Fabel Kommunikation som utvecklarde workshopen. I någon mån säger naturligtvis dessa attityder någonting om hur de här studenterna ser på sin framtida yrkesroll.

62,6 % av studenterna anser också att de genom workshopen inspirerats till att tänka kring mångfaldsfrågor i ganska stor eller stor grad. Bland nya studenter på skolan var motsvarande siffra 75,0 %.

 

 

Published

Polisstudenter upplevde mångfald

 

900 poliser och polistudenter genomförde i början av september Fabels workshop Panorama. Workshopen tar upp viktiga frågor kring mångfald genom upplevelsebaserat lärande.

Deltagarna fick pröva rollspel, uppleva sina egna värderingar och föreställningar och debatterna gick stundtals höga. Om utbildningen återkommer igen, ja i alla fall om deltagarna får bestämma. 97% ville att det skulle bli obligatoriskt.

 

 

Published

Lerum får feedback

 

“En av de bästa utbildningarna någonsin!”, var en kommentar efter utbildningsdagen. 120 lärare från Lerums kommun inledde sin termin med en konferens där feedback stod på schemat.

Fabel tränade deltagarna i att ta emot och att ge feedback. I halvdagsworkshopen ingick även att ta reda på sitt feedbackbeteende.

Published

Utställningar som påverkar

 

Max Valentin och Fredrik Axelzon deltar som föreläsare och håller en workshop för ett museieproducentnätverk under temat: Kan en utställning påverka attityder och beteenden? Seminarium om utställningar och pedagogik som påverkar. Under de två dagarna dyker vi och andra föreläsare ner i aktuella utställningsprojekt där inlevelse, identifikation och samtal står i fokus. Sammantaget blir det inspirationsdagar + workshop i Stockholm 8-9 mars!

Programmet hittar du här.

Published

Kannibalism i Bronx

 

Tänkte göra ett besök på Guggenheimmuseet i New York, men väl i foajén kändes det som en förutsägbar handling. Bestämde mig istället för att besöka en utställning om Tropicália på the Bronx Museum of the Arts. Vilka bra beslut man tar ibland.

Redan i kassan imponerades jag av kassörskan som sade: ”Jaså du är från Sverige. Öyvind Fahlström hade kunnat förekomma i utställningen. Han är ju född i Brasilien”. Kanske var jag ett lätt byte?

Man hade tagit ner den permanenta hängningen och fyllt hela huset med en från São Paulo inlånad utställning. I grund och botten var det en ganska vanlig modern konstutställning: mixed media, affischer, videoart och spår från instalationer. Utställningen visade på en kort, men intensiv, period i Brasiliens historia. Tropicaliá, vilket rörelsen kallades pågick mellan slutet av 60-talet och början på 70-talet, och satte kraftiga avtryck i nationen. Tropicália var uppenbarligen ett paradigm i sig, en tanke som applicerades brett över alla konstformer, såväl musik som film och arkitektur. Den arbetade under en era av militärt förtryck och ifrågasatte den auktoritära regimen, likväl var den provocerande mot de europeiska konstkonventionerna. Det sistnämnda på grund av att man inte drog sig för att plagiera annan konst, inte heller att arbeta med folkligt kitschiga uttryck. En av de för oss mera kända konstnärerna från denna era är musikern Gilberto Gil, som under sin landsflykt bodde i Europa.

Det första verket jag mötte bestod av många små trälådor monterade på väggen. I bakgrunden spelades märkliga ljud. Under ett lock i varje låda spelades små videosnuttar upp. Efter ett tag förstod jag att jag kunde styra vilka ljud som skulle spelas, beroende på vilket lock jag öppnade. Efter lite experimenterande började mixen låta riktigt bra. Jag gjorde en tidsresa i medvetandet och fick en känsla av hur det var att vara på Moderna Museet i Stockholm som barn. Det var helt underbart.

Hela utställningen var konstruerad så att det hela tiden fanns en blandning av medier, vilket gjorde det svårt att tröttna. Förklarande pedagogiska texter utan näsvishet gav sammanhang mellan rörlig bild och interaktiva verk. Det var omväxlande men blev inte otydligt, varje verk gavs mycket utrymme vilket var skönt. Det var ingen loppmarknad där intrycken gjorde mig som besökare trött på kort tid. Det mest spektakulära i utställningen var vad konstnären kallade ett ”supersensoriskt verk” som upptog ett helt rum. Alla sinnen skulle beröras när du gick barfota i sand och halm, bland pratande levande papegojor. Väl ute ur sanden fortsatte det interaktiva temat i nästa rum. Besökarna kunde låna olika pryttlar och attiraljer som på olika sätt påverkade uppfattningen av världen. Jag kunde låna kläder vilka simulerade graviditet med bland annat en stor mage. I mitt tillfälliga tillstånd kunde jag titta på utställningen om tropicáliateater som också fanns i samma rum, för att sedan låna ett par glasögon som ytterligare förändrade uppfattningen om utställningen. Det fanns ett helt batteri med saker i montrarna som man kunde låna och förändra sina sinnesintryck med. På golvet i samma rum var vita skålar utställda i en cirkel, i varje skål fanns bjärt artificiellt färgade vätskor med olika smaker. Skålarna tilldrog sig mycket uppmärksamhet och det var omöjligt att avgöra vad som smakade vad, en skruvad godisestetik där klargult är salt, surt, söt eller bittert. Rummet i rummet som skålarna skapade är ett bra exempel på hur man hela tiden lyckades utnyttja ytan utan att det blev trångt.

Teoretikerna bakom Tropicália införde ett begrepp, kannibalism. Med tydliga referenser ”åt man upp” amerikanska och europeiska verk och outputen blev något unik. Ett bra exempel på detta fanns i det sista rummet i utställningen. På långa bord fanns klippböcker och papper som man kunde vika och förändra och på så sätt kunde man måla om en Mondrianmålning. Dock fanns nog det bästa exemplet i en kort korridor som sammanband två större salar i vilken det hängde ett antal målningar av Fontana. Fontana är han som skär sönder duken, men i detta fall lagades de med hjälp av ett blixtlås.

I hela utställningen fanns inte en enda dator, men väldigt mycket interaktivitet för den som ville. De generösa ytorna och verken i sig uppmanade till deltagande och lekfullhet snarare än ett individuellt och teoretiskt möte med konsten. En känsla som för mig var lika befriande som inspirerande.

Timmarna flöt på och till slut, vid stängningsdags, blev jag utkastad. Uppfylld med upplevelsen av det oväntade promenerade jag längs Grand Central Avenue och jag kände att var människa är en konstnär.

Published

En resa som ingen annan, Landskrona

Det tredje genomförandet för Fabel av projektet “En resa som ingen annan”. Många av skådespelarna och spelledarna har med erfarenheterna från vårens uppsättning i Malmö kunnat lyfta lärandet ytterligare vilket kan ses i de attitydmätningar som genomförts i samband med projektet.

Flyktingsimulationen har genomförts för samtliga gymnasieelever i Landskrona och nu total ca 4000 personer om man räknar med uppsättningarna i  Stockholm och Malmö. Projektet har denna gång möjliggjort genom ett samarbete mellan Fabel, utbildningsförvaltningen i Landskrona, Sverok och Malmö Museer samt med stöd från Allmänna Arvsfonden och UNHCR.

Rollspel i Skolan – Upplevelsebaserat lärande

 

På uppdrag av BTJ Förlag har ett team på Fabel bestående av Fredrik Axelzon, Thomas Davidsson och Max Valentin skrivit en bok om att använda rollspel och andra former av upplevelsebaserat lärande i klassrummet.

Den här boken förmedlar på ett verklighetsnära och tydligt sätt hur man arbetar med rollspel i undervisningen. Rollspelet kombinerar aktivt lärande med simultan aktivering av hjärnans olika minnessystem. Eftersom fokus ligger på upplevelsen, stimulerar man dessutom hjärnans känslocentra, som är en nyckelfunktion för att skapa kraftfull inlärning. Rollspel är meningsskapande, gemenskapsskapande och lustfyllt. Vi lär oss mer när vi samtidigt har roligt tillsammans.

Bokens författare har under många år konstruerat och handlett rollspel, både i klassrum och i andra miljöer. Boken riktar sig till lärare i grundskolan och på gymnasiet. Bokens syfte är att ge några tydliga råd på vägen till att bli en god ledare av pedagogiska spel och visa på spännande grepp för att åstadkomma engagemang i klassrummet.

Omslag av Jenny Hill.

Published