Podden och YouTube är båda fantastiska nya digitala kanaler – men i grunden olika och de uppfyller olika syften. Hur ska man som kulturinstitution se på de två olika kanalerna?
Nyligen producerade Fabel ett avsnitt av Riksutställningars podd Utställningsradion, där vi fick möjlighet att fundera och diskutera kring poddens möjligheter. En sak som dykte upp i samtalen inför podden var jämförelsen mellan video och podcast. Reaktionen ”nä, vi har valt att gå på YouTube istället för podd” är inte alls ovanlig. Det är lite förbryllande, eftersom vi upplever att de två kanalerna är radikalt olika. Podden och YouTube är båda fantastiska nya digitala kanaler – men i grunden olika och de uppfyller olika syften.
Podden är en kanal för långa, djupa resonemang som lämpar sig ganska illa för stringenta budskap och informationsutbyte. Vi ser podcasten snarare som ett digitalt rundabordsstamtal, där deltagarna tar sig an ett ämne som vi inte vet exakt var slutsatserna och tankarna i samtalet kommer landa. Som lyssnare får du möjligheten att ta del av samtalet som en fluga på väggen eller den tysta bisittaren i soffan på festen.
Video är å andra sidan är ett mycket mer direkt medium där organisationen får möjlighet att sprida färdigpaketerade slutsatser, redan skapade idéer. Video som kanal ligger närmare föreläsningen, just därför passar det bra för distansföreläsningar eller presentationer. Det kräver stort fokus och lämnar lite till övers för att själv vandra iväg i tankarna, såväl för tittaren som för dem som deltar. Det krävs extremt rutinerade deltagare för att skapa ett levande samtal när en kamera eller publik finns med som en dömande, granskande iakttagare. Även om mikrofonen i podden påverkar deltagarna är det betydligt mindre än vad en kamera eller närvarande publik gör. Genom att livesändningar blivit enklare under de senaste åren ger video också ge en möjlighet för publikt deltagande på ett sätt som podden inte kan. Det livesända samtalet lämnar en dörr öppen för inspel genom till exempel sociala medier och ger en känsla av transparens när du som utomstående kan ”se in” i en pågående verksamhet.
När vi föreslår podd som medium är det inte sällan som ett verktyg för interna utvecklingsprocesser, att skapa samtal mellan personer som annars inte träffas. Många av de podcasts vi hjälpt organisationer att starta upp fokuserar i själva verket mycket mer på hur podden används inom organisationen, vilka nya samarbeten och processer som startas som en direkt konsekvens av att företaget, föreningen eller myndigheten driver en podd. Podden är också en förbluffande snabb och resurssnål kanal, till skillnad från film som är dyrt, resursintensivt och tekniskt komplicerat. En organisation med rutin kan enkelt gå från idé till ett färdigt poddavsnitt på samma dag, och därmed ger det mycket mer spelrum för att experimentera och utforska.
Kort sagt upplever vi video är ett överlägset sätt att presentera, informera och visualisera. Pondens starkaste roll är som verktyg för samtal, utvecklingsidéer, skapa relationer och experimentera, Nedan har vi jämfört några olika kanaler som bygger på samtal eller tankeutveckling: boken, videon, podden, konferensen och workshopen. Hur väl uppfyller de olika syften och mål för en organisation? Förutom att i stort sett alla är beroende av en stärk bärande idé så är de förvånande olika. Det här bygger på de traditionella användningsområdena för respektive kanal, självklart finns det undantag och alternativa sätt.
