På tiden långt innan playkanaler och YouTube var underhållningen på kabelkanalerna under dagar och nätterna ofta begränsad. Antingen fanns Kvinnofängelset och Glamour, eller så kunde du alltid se på hurtiga presentationer av onödiga produkter på TV-shop. Skäggiga män och slanka kvinnor visade och berättade om innovativa lösningar som magmaskinen EZ-crunch, silverputsaren Silver Star eller kösredskapet Nicer Dicer (som även hade den briljanta gurksnurran för dig som ville skapa spännande uppläggningar). Varje gång jag använder ett vanligt rivjärn kan jag fortfarande höra orden: ”Do you know what we call this at home? The knuckle buster!” och undrar hur det där plastiga knogrivningsfria rivjärnet egentligen fungerade.
Förvånansvärt ofta infinner sig samma känsla när jag besöker Kickstarter. Även om de flesta sajter för folkfinansiering har ett myller av dansuppsättningar, serietidningsprojekt och ekologisk matproduktion så finns de alltid där – de skäggiga männen och deras småtokiga uppfinningar. Mojängerna är snabbast, minst och effektivast, alltid nytänkande och innovativa på gränsen till magiska. De uppfyller behov som vi inte visst att vi hade eller för den delen aldrig kommer att ha (vilket vi ibland inser först när vi får produkten i handen). Och precis som på TV-shops tid så är de nästan alltid bättre på skärmen än hemma.
Ta Neil Youngs musikspelare Pono, som drog in 6,2 miljoner dollar och sedan blev kollektivt utskrattad av alla som inte betalat för den. Den mobilstyrda precisionskokaren Anova drog in 1,8 miljoner dollar men tålde tyvärr inte vatten. Luktväckarklockan? Kanske är smörrivjärnskniven ”The Stupendous Splendiferous ButterUp” en briljant idé för de 15 000 personer som förköpte den på Kickstarter – men jag betvivlar det.
I många kampanjer finns dessutom en läskigt okritisk inställning till hur nya produkter verkligen fungerar. Ett av de tydligaste exemplen är Solar Roadways, som drog in över två miljoner dollar på Indiegogo under 2014 till en idé om att ersätta vägsträckor med solpaneler. Vid lite eftertanke hade projektet så många tekniska svårigheter att jag skäms över att ens funderat över det. Tanken att bygga vägar av elektronik täckt av mjukt glas och sedan försöka överföra lågspänning över flera mil, blir inte bättre av påpekandet att det vore bättre att bygga avsevärt billigare solpanelstak över vägen istället. Det hindrar inte sajter som Veckans Affärer att okritiskt återberätta om det i termer som ”toppkapacitet” och “genombrott”.
Sajter som Kickstarter, IndieGoGo och GoFundMe, eller för den delen Fabels egen CrowdCulture, utgör tillsammans en smältdegel av kreativa idéer och personer. I den mångfalden kommer många idéer uppstå som formar vår framtid. Men vi får inte glömma att merparten av dem är banala, onödiga eller bara rent ut sagt korkade. Trots allt, långt efter TV-shop, så använder de allra flesta fortfarande ett vanligt rivjärn.