Transmedia har passerat ”peak inflated expectations”, den stora hypen är över. Det är bra för då kan formatet börja finna sin form, det blev tydligt på årets Tempofestival i Stockholm. Efter att jag i många år hört om tänkbara scenarion om hur transmedia skulle kunna fungera och hur spännande världen skulle kunna bli så kristalliseras ett antal olika vägar framåt att jobba med transmedia och multiplatformsberättande.
Inom det hårdkokt kommersiella visar LEGO vägen med framgångar som LEGO Minecraft och LEGO the movie samt inköp av rättigheter från stora framgångsrika immaterialrättsliga portföljer som Star Wars. Standardiseringsprotokollet ISTC hjälper till att länka samman försäljning av böcker, interaktiv media med produktderivat oavsätt om det är Mumin, Pippi, Hogwards osv.
En annan plats där transmedia som koncept verkar landa bra är inom fältet av dokumentärer med socialt patos. Här växer det fram både distributionsnoder som på ARTE och finansiella stödstrukturer t.ex. Canadian Filmboard som möjliggör ambitiösa satsningar. Det glunkas om att det är på väg i Sverige men är redan rätt stort i Holland och Canada. En intressant aspekt av alla produktioner är att det finns både ett stöd för en interaktiv användning av produkten och ett linjärt stöd för den som bara vill trycka på play.
I den senare kategorin finns rätt mycket av produktionerna on-line och kan fritt användas. Några riktgit bra tips för den nyfikne är:
ARTE produktionen World Brain utforskar många intressanta och oväntade perspektiv på hur internet är konstruerat och hur det fungerar.
I Refugee Republic har man byggt upp ett kurdiskt flyktingläger i norra Irak i en Google Street Views likande miljö.
Last Hijack handlar om Somaliska pirater, men ur piraternas perspektiv. WOW!
Fort McMoney undersöker den Canadensiska oljeekonomin och vilken påverkan utbyggnationen har på olika lokalsamhällen.