Jag tycker mig ha hört mycket tal om hur viktigt det är för kultur och näringsliv att hitta till varandra de senaste åren (kan vara att jag bor i ett litet hörn av världen där detta talas om). Initiativ som “Kultur och näringsliv” har skapats och kulturrådet har öronmärkta pengar för kultur i arbetslivet. Nu verkar det dock som självorganiserade krafter löser uppgiften helt själva.
Varför händer detta nu?
Enligt Pointoforigin en marknadsföringsbyrå så litar 50% av konsumenterna på information från specialister och 40% litar på vänner medan 20% litar på TV-reklam och bara 10% har tilltro till tidniingsannonser. Tilläggas bör att gratisprogrammet AdBlock plus har 60 miljoner användare (stoppar webbreklam). 40% av de Europeiska kunderna uppger i en annan undersökning jag läste att de kringgår företagens information och själva letar info innan köpbeslut. Jag vill påstår att detta är ett tecken på en förskjutning från push till pull samtidigt som det är ett tudligare fokus på relationer.
Parallellt med denna utveckling har samtidskonsten engagerat sig i likande processer med relationella innovationer som resultat. Kanske inte helt olikt överlappningen mellan 60-talets popkonst och reklambranschens framväxt på 70-talet. Ett av de bättre exemplem på nutidens överlappning som jag hittat är konstgruppen Improve everywhereoch en reklamfilm för T-Mobile gjort i London, när du tittar på filmsnuttarna, kan du då avgöra vad som är konst och vad som är reklam?
Slutsatserna från detta kan vara många beroende på vilket ideologiskt spektra man vill anlägga. Klart är dock att autonomiteten som idé är död och att det går att utvinna värdeadderande rellationella innovationer ur samtidskonsten. Förutsättningarnar för tvärsektoriellt samarbete måste vara bättre än någonsin, något som borde glädja vårregering.